lördag 29 oktober 2016

Mina 2 år tillsammans med Lars ”Lasse” Persson Gambia.



 Det här startade när jag var cirka 20 år, då jag råkade halka in i den här mannens liv, vardag och affärsliv som pågick nästan alla dygnets 24 timmar i nästan två år tid, och allt startade en dag då jag var på fest i en två familjs villa i staden Uddevalla, vi var ute på gården och då kommer det fram en liten man som var i 35 – 40 års ålder och frågar om någon av oss kunde tänka oss att jobba extra över helgen, det hela handlade om att köra en modell större traktor! Vi skrattade åt mannen, men han gav sig inte, och i alla hast så svarade jag, jo jag kan köra åt dig i helgen! Och mycket riktigt så stod han och väntade på mig morgonen efter, och där mina läsare börjar en mycket spännande resa i mitt då så unga liv, han presenterar sig som Lars och han kom från Halland, bröt på skånska och var cirka 175 cm över havet, jo jobbet ja, det bestod i att köra traktor, på mannens jordgubbsodlingar som skulle besprutas mot mögel!

Han förklarade hur man skulle blanda medlet med vatten, och vips var han borta, han hade som han sa, annat att göra! Jo jag jobbade hela helgen på hans odlingar, och han tittade förbi lite då och då! Efter den helgen erbjöd han mig fast jobb, och som löneförmån ingick fria kläder, fri lägenhet, fri mat och fria krogbesök! Han mannen ”Gambia” bodde i Göteborg och han hyrde en lägenhet till mig i Gamlestaden, mitt emot SKF! Och det var nu det hela började, den resan tillsammans med mannen som alla kände som ”Gambia” och som kom att pågå under två år av mitt eget liv! Ganska så omgående förstod jag vad det var han pysslade med, jo han var också ett matematiskt geni, det han inte kunde räkna ut i huvudet med blixtens fart fanns det inga siffror för! Jo han pysslade med en egen rörelse som enbart gick ut på att inte betala en krona i skatt, och allt han rörde vid blev till mycket stora pengar! Och vi var ofta på resande fot, jag var vid flertalet tillfällen också på besök hos hans föräldrar, familjen Perssons jordgubbsodlingar som bedrev jordgubbsodlingar i stor skala, det var två fina äldre människor redan då, och jag kan bara hoppas att någon från Lars Persson "Gambia"s släkt tittar in i det här blogginlägget för att minnas den så store "lille" mannen Lars Persson!

 Ökennamnet ”Gambia” har en lång och mycket annorlunda historia, jag skall i korta ordalag redogöra den för er! Den här mannen ”Gambia” vaknade upp en tidig morgon, av att flera poliser försökte få liv i honom, han hade varit på en fest! Och det hade skett ett mord i den lägenheten den natten, och han blev den misstänkta mördaren, han dömdes mot sitt nekande och sattes i fängelse! Efter nästan ett år trädde den rätta mördaren fram och erkände att det var han som mördat kvinnan! Och ”Gambia” försattes på fri fot! Har själv träffat ”mördaren” som då var en gråhårig trevlig liten farbror! Och från och med den dagen bestämde sig mannen ”Gambia” att aldrig mer betala en krona i skatt, och så blev det, han försörjde sig på att göra ”affärer”! Köpa billigt och sälja dyrt! Och det var inga småaffärer, nej det handlade om hundratusentals kronor, och han kom att bli mycket rik! Men han fick kanske lite startpengar av sin mor och far som drev ett företag i Halland, och hade gott ställt, jo dom var miljonärer flera gånger om!

Men så en dag hade mannen ”Gambia” fått för sig att han skulle starta en grönsaksodling i Gambia, jo så han köpte ett eget fartyg, köpte traktorer och jordbruksredskap som han fyllde båten med, och han seglade ut från någon av Göteborgs hamnar en natt, utan att åter göra rätt för sig! Han seglade mot landet Gambia, ombord på båten fanns det ytterligare två personer och en schäfer valp! Men något gick fel, båten ”lär” enligt ”Gambia” själv ha ”krockat” med en val, och gick till havets botten, och tro det eller ej, men (jag har själv sett tidningarna) ombord på båten fanns det en mycket liten livbåt, som var gjord för två personer, så manskapet ombord hade byggt en ”flotte” av en gammal järnsäng som man försatt med två oljefat under! Och på den satt mannen ”Gambia” tillsammans med sin schäfervalp när han räddades av en Italiensk fiskeflotta efter x antal dygn på havet! Jo han blev fotograferad och fanns med i många av världens mest kända nyhetstidningar! Men han överlevde, så också dom två övriga!

Men resan tog inte slut där, nej för nu lånade han pengar av mor och far, köpte nya traktorer och redskap, men den här gången fraktade han över alla traktorer och redskap via ett stort rederi, och flög själv ner till Gambia! Jo han startade upp sina odlingar i Gambia, till sin hjälp hade han anställt lokalbefolkningen, lärde dom att starta och köra traktorerna med allt det nu innebar med alla redskap mm. Enligt honom själv så jobbade dom i stort sett helt gratis! Mannen G berättade att han bjöd alla arbetare på fri mat, och maten som i regel bestod av div hopkok tillagades i ett oljefat, för det var många som skulle äta, och det flera gånger om dagen! Men som mannen G sa, det var billig arbetskraft och dom jobbade bra, bara dom fick mat för dagen! Och så flöt dagarna förbi, jo han blev också rikskändis av sina år i Gambia som den grönsaksodlaren han nu var, jo många svenska tidningar var ner och besökte honom i Gambia, har själv läst om det i tidningarna Fib Aktuellt och tidningen Lektyr, som ”Gambia” stolt visade upp! Jo det skrevs många spaltkilometer om den ”lilla” ljushåriga ”skåningen” som drev egen rörelse och gav lokalbefolkningen fri mat att äta!

Men som i alla saker finns det här också ett men, efter nästan fyra år som grönsaksodlare i landet Gambia blev mannen G sjuk, han insjuknade i malaria och fick efter en lång tids sjukdoms vistelse där nere, besök av sina föräldrar som bestämde att nu skulle han med hem till Sverige, för att få vård, och så blev det! ”Gambias” föräldrar hjälpte honom hem och skickade honom raka vägen till sjukhuset! Nej han ville inte, men han hade liksom inga andra val! Det var här och nu som alla började kalla den mannen för ”Gambia” och det var han känd för i hela landet! Jo personen ”Gambia” var pånyttfödd kan man säga! Så en dag efter månader av behandlingar på sjukhuset, klev denna märkliga man åter ut i livet, och malarian var som bortsopad! Så mannen G tänkte, dags att börja göra pengar och det fort och lätt! Jo vad göra, jo han började köpa och sälja alla former av grönsakspartier inne på Partihallarna i Göteborg, jo han lyckades också med dessa affärer, köpte och sålde utan att redovisa en enda krona för skattmasen! Och där fick han nya idéer och stora planer. Och hans planer var att börja odla jordgubbar och potatis i stor skala, så mannen G åkte land och rike kring för att hitta lämpliga jordbruksmarker!

Och han råkade hitta dessa i och omkring Uddevalla trakterna, och det var då som han och jag träffades utanför villan där jag av en händelse var på fest! Så det var här den resan som jag var med på, tog sin början! Ja då känner ni alla till bakgrunden om ökennamnet ”Gambia! Jo som skrivit erbjöds jag en ”anställning” med otroliga förmåner, så jag tänkte, varför inte, ”killen” var smart eller mycket smart, och jobbet var egentligen inget jobb att tala om, det var fritt och här satt ingenting fast, tvärt om! Och i den vevan hyrde han en lägenhet åt mig i Göteborg, den låg mitt emot ”kulan” i Gamlestaden! Så jag flyttade in, dom få gånger man nu var i dom krokarna, för vi var ofta på resande fot! Jo nu skulle jordgubbslanden utökas till det 6 dubbla, viket också blev av, och mitt jobb bestod i att bespruta odlingarna under försommaren mot mögel, och att vara ”chef” över jordgubbsplockarna, jobb å jobb, nä det var mest bara lata dagar! Mesta tiden tillbringade vi i hans Mercedes när vi for land å rike kring för att jaga och titta på affärer som gav mycket pengar på ett lätt och smidigt sätt! Jag var oftast med som hans så kallade ”livvakt” för hans affärer var mycket skumma, han blåste alla och allt, jo han såg bara pengarna som, bara knalla in och hämta!

Han hade också nu arrenderat stora marker som vi åkte iväg för att inspektera, för här skulle det plöjas och harvas före vintern kom, han gjorde upp någon ”affär” med någon bonde som skulle sköta den saken, och marken skulle ligga i träda över vintern! Och vi två åkte omkring i hans vita Mercedes och gjorde stora affärer, och jag förundrades ofta hur alla hade ett förtroende för den mannen, jo jag log ofta inombords då jag satt med under affärsupphandlingarna! Så en dag sa han, i dag skall vi åka till Norrland för nu skall vi planera säsongens lingonhandel, visst å vi åkte upp och pratade med många lokala tidningar och folket på orterna, och jag presenterades som ansvarig för hela uppköps delen, jo sa han du skall sköta uppköpen av bären från alla lokala personer som vi kontaktat och som i sin tur skulle ta emot bär av lokalbefolkningen som plockade bären! Tidningsannonserna planerades hos ortens lokala tidningar! Och när alla planerna och lingonhandeln var i hamn, åkte vi tillbaka till Göteborg!

Jordgubbssäsongen var nu i full blom, och jag insåg vilka enorma pengar den handeln gav, att köpa och sälja dessa bär, omsättningen av pengar var i miljonbelopp, efter avslutad säsong! Och jag hade sötebröds- dagar, jag hade som sagts, fria kläder också, och kostymerna var inget man köper på Konsum, nä dom var dyra! Det skulle vara flott sa ”Gambia”! Vi gick ofta på krogen, där han alltid stod för kalaset och jag hade mer pengar i fickorna när jag gick ut från krogen, än då jag gick in! Han mannen var också Cognac kännare av rang, drack inget billigt, ”räv vatten” som han sa! Efter att jordgubbssäsongen var över, skulle vi nu utgå från Göteborg, jo jag bodde i min lya, gjorde mest ingenting, men varje fredag kom han med min lön, som var tre tusen svart, rakt ner i fickan, mina enda utgifter var att stå för mina cigaretter, allt annat ingick i jobbet! En dag dök han upp och sa att nu skulle vi på stan för att köpa nya kläder, ja ha bara så där, jo sa han för nu skulle vi åka till England, för att göra stora affärer och då krävdes det extra dyra och flotta kläder, så vi drog och införskaffade oss två par svarta kostymer åt oss var, vita skjortor och naturligtvis skulle vi också ha var sin överrock, för att visa upp, att vi inte var barskrapade och vem som helst

Jo han mannen hade redan bokat båtbiljetterna, så några dagar senare skulle vi avsegla mot England! Han stack till mig lite, som han sa fickpengar, mina fickpengar var 15 tusen kronor! Jo mycket riktigt klev vi ombord på färjan mot England, och jag fick då veta affärsplanerna, jo han skull köpa x antalet traktorer i England, Vi njöt av mat och dryck, och när vi så knallade iland i hamnen såg jag en svart Bentley som stod och väntade på oss? Jag skrattade och frågade vad det här var, jo den tillhörde ett storföretag som mannen ”Gambia” talat med via telefon, för han skulle göra en stor affär med det företaget! Vi kördes iväg till ett hotell som var flott värre, bara att uppge namn så fick vi tillgång till två dubbelrum! Duscha å vila lite, sedan fick hotellets bar besök av oss törstiga, och bartendern där pratade hyfsat bra svenska, för att han var gift med en svens tjej! Jo vi tog del av kroglivet och jag fick tjejbesök på rummet den natten! Men dagen efter skulle den svarta Bentley’n komma och hämta oss, jo då den kom och vi åkte till ett stort företag som enbart köpte och sålde Massey Ferguson traktorer! Vi togs emot som kungar, det bjöds på Engelsk lunch och vi skålade i Whisky!

Den här affären bestod i att förhandla om priset för att köpa 20 st. nya traktorer, halva den dagen gick och affären avslutades med att vi båda två skrev på köpeavtalet! Och vi klev åter in i företagets Bentley, för vidare transport mot London! För nu var affärerna avklarade och nu skulle vi leva loppan i dagarna sju sa ”Gambia”, jo visst levde vi loppan kan jag lova, om nu loppan består av nattklubbar och kvinnor! Men helt plötsligt och från ingenstans säger ”Gambia” Kalle vi skall åka till Irland för att köpa Goodyear däck till lastbilar, så vad göra packa väskan och iväg! Halvvägs så ångrar sig mannen ”Gambia” och vi återvänder till London där vi stannar kvar i 6 dagar, jo vi lever loppan och besöker ett stort antal krogar, mycket kvinnor, jo det blev mycket av dessa med!

 Nå väl vi återvände till Sverige, för att bara vila ut, möttes på kajen av en ilsken kvinna, jo ”Gambias” tjej som var stortokig och förbannad, kanske med all rätt, jo hon fick utstå mycket! Väl innanför min egen dörr tittade jag i min hög av post, läser brevet från min tjej som jag då var tillsammans med, och hon önskade träffa mig, så jag tog tåget upp till Stockholm! Var där i nästan en vecka, hade tänkt stanna längre men mannen ”Gambia” hade nya planer så jag tackade för mig och åkte hem! Han plockade upp mig på centralen, och berättade att vi behövde en veckas semester, på det han kallade för Kanarieholmarna och därför behövdes det nya ljusa sommar kostymer, så vad göra, jo bara att följa med, kostymer och skjortor köptes, i flera färger! För att nu skulle vi flyga till hans favoritställe, Kanarieöarna, till banken och jag fick åter 15 tusen kronor till fickpengar! Hem och packade, ringde tjejen i Stockholm för att förklara dessa nya planer, jo dagen efter avgick flyget, jo visst hamnade vi på dessa öar! Men det där med att solbada var inget vi hade som mål, nä nattens festande det var det vi gjorde den veckan! Och jag var vitare när jag reste hem, än det jag var då jag reste dit!

Åter i Göteborg för att vila tänkte jag, nä nu bar det åter av mot Norrland, för nu skulle det pratas pengar, hur mycket plockarna skulle få per plockat kilo och vad personerna som köpte in bären skulle få, förhandlingar i massor, men ”Gambia” bara log och gillade läget! Han såg bara till vad han själv skulle tjäna på det hela! Åter till Göteborg efter avslutade uppgörelser i Norrland, ner till Halland för att se över hans eget lingonrenseri, och tala med x antal kvinnor som skulle sköta rensningen av lingonen! Och på vägen hem mot Göteborg berättar han, att jag skulle få fri tillgång till hans bankonto, för att som han sa, köpa upp bären för, och nu pratade vi om dom riktigt stora pengarna! Väl hemma i Göteborg skulle mannen ”Gambia” göra ytterligare en ”jätte” affär, jo han skulle lägga ett bud på, jag tror det var 12 eller 13 stycken grävmaskiner hos en åkare! Så vi åkte till den åkaren och pratade, pappren gjordes klara och vi skrev på, nu var mannen ägare till dessa grävmaskiner! Som han sålde vidare utan min närvaro, men som ni alla säkert förstår, var det miljontals kronor den här affären handlade om!

 Ja då, och senare bar det av mot Norrland och lingonsäsongen, jag som då var ung och grön hade fått ett stort ansvar, av mannen G, men han litade på mig och som han sa, du kan alltid ringa mig om det är något du undrar över! Och han räckte över en diplomatportfölj till mig (en så kallad intelligensförstärkare) med x antal tusen kronor i! Mycket pengar, jo det hela var både oroväckande och roligt på samma gång! Men vad då, det var bara att gilla läget, för jag hade fått klara direktiv om hur mycket jag skulle betala till orternas lokala uppköpare för varje kilo lingon! Efter några dagars resande i norr där jag betalade för bären, kändes det varmt i kläderna liksom, för nu trodde jag att jag hade fått kläm på det hela, jo då, mina kontakter mellan ”Gambia” och banken fungerade smärtfritt, så livet kändes både roligt och trevligt, för det hela var inte slitsamt eller betungande, mest bara prat! Jag bodde ömsom på hotell och i en husvagn, med alla dessa pengar som sällskap, visst slog mig tanken att, vad händer om jag drar med alla stålarna? Men insåg och förstod att det enbart skulle leda till mycket tråkigheter, så det var bara att le åt tanken! Men visst, fans tanken! För det var som sagt ”svarta” pengar!

Så förflöt dagarna, inga konstigheter alls, men så en dag fick jag påhälsning av två för mig okända manspersoner, som sa sig vilja sälja ett större parti lingon, som uppgavs enligt herrarna vara värt 700 000 tusen kronor, och dessa herrar undrade om jag var intresserad av att köpa hela deras parti med lingon? Och jag svarade att pengarna var inga problem, bara bären hade en bra kvalité! Så jag gick undan för att ringa mannen G, för att höra mig för om en banktransaktion och mannen G svarade att pengarna skulle överföras om bären nu fanns! Så mannen G bad mig följa med herrarna för att titta och bringa klarhet i om bären fanns och i vilket skick bären var i! Så jag klev in i herrarnas amerikanska Lincoln, färden gick till en lada i närheten, och vi knallade in för att se ”berget” av uppstaplade lingonlådor, men det jag då såg var bara en bråkdel av dessa påstådda bär, här fanns det kanske bär för 20 – 30 tusen kronor, och jag berättade då att det här är ingenting vi är intresserade av att köpa! Herrarna försökte förklara att bären fanns bara jag kunde visa upp att jag var god för pengarna dom ansåg att deras bär var värda! Jag avböjde det hela och kördes tillbaka till motellet där jag befann mig!

Åter där ringer jag upp ”Gambia” för att berätta om ”bluffaffären” varpå mannen G säger, ungefär så här, ”Kalle” dessa herrar var bara utskickade av någon annan bäruppköpare för att skrämma dig, och för att försöka få veta, vem som egentligen stod bakom mig i mina lingonuppköp! Jo som han sa det råder krig mellan bäruppköparna, och man försöker jaga bort alla ”nya” uppköpare, så det är bara att stå på sig och visa att här råder det noll brist på kapital! Och som extra reserv fanns alltid mannen G’s pappa, om det behövdes extra mycket pengar! Så vi fortsatte att köpa upp allt vad bär hette! Jo jag åkte omkring och köpte och betalade lingonen, bären skulle läggas i så kallade lingonlådor, lådorna var samma lådor som potatisen förvaras i, och lådorna staplades på varandra som ett ex, men bara så pass mycket att lådorna under fick ventilation och luft, så skulle också bären handlastas på lastbilarna! Det gjordes för att bären skulle förbli och vara fräscha!

Det var den tunga delen i lingonhandeln, att handlasta lingonlådorna på lastbilarna! Mannen G hade två egna lastbilar, den ena var en Volvo F 88 med långt flak, den andre var någon Ford lastbil, och dessa lastbilar gick i skyttel trafik mellan Norrland och renseriet i Halland, och vidare från renseriet upp till Bobs saft och sylt anläggningen som ligger granne med anstalten ”Kumla” Jo dessa killar som nu körde dessa ”bilar” körde alltid nattetid, och här fanns det inga regler om hur många timmars körning det var i ett sträck, och vila det fick man göra när man kunde, chaufförerna var införstådda i att färdskrivarna ej fungerade som tänkt, vid en eventuell kontroll, men det förekom otroligt lite av den varan, ta bara ett så stort företag som Bob, dessa betalade ut enorma summor till bankkonton efter invägning när leveransen av bären skett, gång på gång. Ingen kontroll alls, men i dag går det förmodligen inte till på det sättet!

Jo visst hände det att en av chaufförerna gjorde en egen väg ut i geografin en gång med en av lastbilarna, somnat vid ratten, och då blev det extra mycket jobb för den stackaren, men det hela löstes mycket kvickt, med en ny inköpt ”gammal” lastbil, jo chaufförerna fick göra rätt för ”lönen” många moment med att handlasta och lossa bären, som dessa slet! Och så rullade det hela vidare, visst hände det mycket, men kan inte ta upp alla detaljer här, för då skulle delarna om mannen Gambia aldrig ta slut! Skillnaden då och nu, menar bärplockarna, när vi köpte upp bär så vara det 99 % svenska människor som plockade bären i skogen, visst tjänade vissa av dom mycket pengar, men det var inget lätt göra, tror jag för jag saknar egna erfarenheter från det! Dagens bärhandel är mer ”smutsig” tycker jag själv, man är inte ärlig mot bärplockarna, på samma sätt som vi själva var, men det finns en enkel förklaring till det också, bärhandlarna tjänar också mycket pengar, och mycket av dessa är svarta!

Jo visst plockar jag i dag själv mina bär, jo jag plockar ner dom från hyllan på Ica där jag handlar! Jo visst hände det ett och annat, som liksom inte hade med själva lingonhandeln att göra, och visst förekom det kvinnor, så också här! Och ett av dessa möten, måste jag bara berätta, fast egentligen inte, varför då, jo det var ett mycket speciellt ”möte” Som nämnts så bodde jag också på hotell och olika motell, och i en ort så bodde jag ofta hos ett gift värdpar som kom från ett annat land, vilket får ni inte veta! Jag hyrde ett rum på nedre plan, satt i motellets bar på kvällarna och pratade med ortens befolkning, varför ortens kvinnor, alltid slog sig ner vid mitt bord, har jag inget bra svar på! Men hur som haver såg och hörde jag hur kvinnorna skrattade och viskade saker till varandra, men vad då, kvinnorna var alltid glada och lika trevliga! Men så en dag kom en av kvinnorna fram till mig då jag var ute och köpte upp bär i orten, och hon frågade om jag hade lust att hänga med, till grannstaden, dagen efter, för det var marknad där, jag skrattade och svarade, jo jag skall se till så jag är ledig bara!

Kvällen kom, och jag plockades upp på avtalad plats och tid, av en amerikans bil, och väl där inne i bilen ser jag till min stora förvåning barägarens fru! Hela bilen var full av ortens kvinnor, det dracks öl och skrattades mycket! Där i bilen gjorde barägarens fru mig införstådd i vad hon ville, jo hon skulle dela natten i min säng! Och så blev det, när vi ligger där i sängen på mitt rum, ser jag barägarens bil svänga in på parkeringsplatsen utanför mitt fönster, ner med frun under sängen, drar ner täcket till golvet, fäller upp resväskan i sängens gavelända, och det knackar på min dörr, öppnar den motvilligt på glänt, barägaren frågar om jag sett hans fru, och jag svarar nej, jag har varit och lastat en lastbil och kom hem för en liten stund sedan!

Han frågar om jag vill ha en öl, och jag tackar ja, så vi två sitter i baren och dricker en öl, men jag avslutar öldrickandet, med orden, skall upp tidigt i morgon så du får ursäkta mig, jag måste sova, han åker vidare och jag går in på rummet! Jo jag kan lova er att ortens kvinnor skrattade och viskade extra mycket den kommande kvällen, i motellets bar, för det var ortens kvinnor som tillsammans planerat det hela! Jo ni, jag har ofta tänkt på, att jag skulle skriva en bok om mina två år tillsammans med denna man, som levde i sus och dus, och allt han rörde vid, blev till stora förtjänster, som stoppades ner i fickan! Måste berätta om hans plånbok, ni alla har säkert sett dessa jätteplånböcker, som ser ut som dragspel, med alla sina fack på fack, jo och den var alltid full med sedlar, som enda säkerhet hade mannen G virat ett gummiband runt, hela plånboken, för i den fanns det dagligen cirka 100,000 kr, utifall det dök upp någon intressant affär, där det gällde att ha pengar i handen! Nej mannen G hade inget lyxigt kontor, nej kontoret fanns alltid med på våra resor, Gambias kontor var hands facket i hans vita Mercedes!

Jo det blev nya semesterresor under vinterhalvåret, ibland tackade jag nej, för dessa resor var oerhört jobbiga, för vi hängde på allehanda nattklubbar och krogar! Och så kom då våren, när vi skulle starta upp potatisodlingarna i Bohuslän och Dalsland, sättpotatis berget var stort, minns inte om det var 16 eller 18 ton, men jobbet att sätta dessa ton var ett lätt arbete, det var bara att sitta på sättningsmaskinen, så skötte det sig nästan själv! Alla ni som någon gång själv har satt lite potatis, vet då också att man räknar att det ger cirka 9 gånger så mycket, som man sätter! Så ni förstår att det blir himla mycket att ta upp! Men där i mellan kom så också jordgubbssäsongen, och alla resor för att göra affärer, så förflöt dagarna, det kom en ny lingonsäsong, som jag också var med på! Potatisen togs också upp med två stora halvautomatiska upptagare, och potatis berget var enormt! Men nu hade myndigheterna och allt för många börjat fundera i och kring, vad jag själv gjorde för att överleva! Fick besök av myndighets personer, som ställde massor med frågor, men svaren förblev få! Så när säsongen övergick till att bli vinter, bestämde jag mig för att hoppa av, jo jag slutade, och påbörjade ett nytt liv med ett ”normalt” jobb!

Flyttade från Göteborg, och startade ett helt nytt liv, jo jag och mannen Gambia kom att förbli mycket goda vänner, han sa ”Kalle” behöver du hjälp, så är du alltid välkommen till mig, jo jag var ner till Göteborg och hälsade på mannen G, vid flertalet tillfällen Men på grund av sitt hårda liv, dog mannen G en allt för tidig död, kanske hade sjukdomen malarian kommit tillbaka, nä men han var alltid den glada pricken som jag lärde känna, där utanför det hus som förde oss samman, där jag var på fest! Jo han hade också ett stort hjärta och var långt ifrån snål mot sina vänner, vilken man! Tack Lasse för dessa händelserika år! Jo jag hoppas du sitter där uppe och ler över min beskrivning om mannen ”Gambia”.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Innehållet som publiceras omfattas av grundlagen. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentarfältet, kommentarer faller under ditt eget ansvar.